trailrunning

trailrunning

måndag 9 maj 2011

19.59.17

Så här glad var jag sist jag sprang vårruset, på min 30 årsdag.


Ett av mina långsiktiga mål med träningen är att springa 5 km på under 20 minuter. Idag sprang jag i mål på vårruset på 19, 59,17. Om vårruset hade varit 5 km hade det varit sjukt bra och jag hade varit sjukt nöjd. Nu är vårruset snarare 4 än 5 km vilket förtar lite av känslan, men på det hela taget är jag ändå nöjd. Att springa in under klockan innan neonsiffrorna bytte från 19 till 20 var tillfredsställande och gav mersmak. Nästa gång det händer hoppas vi att sträckan mäter 5 km.

Vårruset var egentligen inte en del av min plan. Jag hade tänkt gå runt med barnvagnen, men eftersom Inez är så kinkig på kvällarna och ju inte alls är något stort fan av barnvagnen kändes det inte som en lockande idé. Ett tag tänkte jag strunta i allt samman och åka till Skatås för IK jogg träning. Det skulle bjudas på tusingar, efter önskemål från mig och det lockade . Samtidigt hade jag ju faktiskt betalt anmälningsavgift. Dessutom finns det inget bättre sätt att springa ett riktigt tempopass på än på tävling. Så igår kväll bestämde jag mig för att trots allt åka dit och riva av banan så snabbt jag kunde. H släppte av mig vid slottskogsvallen 18.30 och skulle hämta upp mig 19.45 så det handlade verkligen om en "hit and run." Vis av tidigare vårrus banade jag mig fram till de främre startleden efter att ha joggat i drygt 10 minuter. Folk har inte riktigt vett att ställa sig i rätt startgrupp så om man hamnar för långt bak riskerar man att få parera gående tanter och stavgångare den första kilometern. I startfållan strulade Garmin. "Är du inomhus?" frågade han gång på gång. Nej det är jag inte svarade jag, men han envisades. Sateliterna lyste med sin frånvaro och jag började misstänka att jag skulle få springa utan övervakning. När väl starten gick verkade dock allt vara i sin ordning igen. Planen var att ta det lugnt första 3 kilometerna och sedan trycka på lite mer för att verkligen spurta från och med 4 kilometers markeringen. Även om vårruset sägs vara ett 5 kilometerslopp stod det i inbjudan att banan var ungefär 4,6 km lång och 1,6 kilometer kändes alldeles lagom som fartökning. Tidsmässigt hade jag bestämt mig för att vara nöjd med 23 minuter, lite mer nöjd med 22 och supernöjd med 21. Jag försökte att inte kolla för mycket på klockan utan köra på känsla. Det kändes grymt lätt hela vägen och när 3 kilometer markeringen kom ökade jag farten en aning. När jag sedan passerade 4 kilometers märket tryckte jag på ytterligare och tittade på klockan 18 minuter, 600 meter på 3 minuter kändes ju inte som någon omöjlighet. En blick till avslöjade dock att jag inte sprungit 4 kilometer utan snarare 3,7. När min klocka visade 4 kilometer såg jag mållinjen. Det kändes lite snopet. Det var ju nu jag skulle spurta. Jag la i en extra växel, särskilt när jag såg de lysande siffrorna visa under 20 minuter.

Väl i mål var jag trött men på inget sätt slutkörd. Jag hade lätt kunnat springa ett par kilometer till i samma tempo. Eller kanske hållit ett högre tempo. Men jag får ändå säga att jag är nöjd. Kanske hade jag varit ännu nöjdare om Garmin aldrig hittat de där satelliterna och jag fått tro att jag sprungit 4,6 kilometer. Sanningen stannade dock på 4,2 och en kilometertid på 4,46. För att vara 5 månader efter förlossningen och mitt 22:a riktiga löppass sen september tycker jag ändå att det är rätt bra. Jag får nog förklara mig officiellt tillbaka på banan och i samma form som innan graviditeten. Nu gäller det bara att vässa formen och bli ännu bättre. En dag ska jag spränga 20 minutersgränsen på riktigt.

6 kommentarer:

Löpning & Livet sa...

Jag tycker itne det borde vara så svårt att förälnga den där banan så att den åtminstone blir 4,6.. flytta bak starten och fram målet lite liksom..

Men en grym tid ju!! Lite mer träning och 5km sub 20 kommer vara ditt!

mina sa...

Eller åtminstonde mäta rätt så man vet från början, en eller ett par hundra meter kan ju vara skilladen på hur man sprang och hur Garmin mätte, men inte 400 meter. Men men, kul att komma under 20 och framförallt känns det som att formen är tillbaka efter graviditeten.

Karin Engen sa...

Bra jobbat!! Jag är impad av hur himla bra du kommit tillbaka efter graviditet och förlossning!

mina sa...

Tack Karin, du ska se hur snabbt du kommer komma tillbaka när du väl kan börja springa ordentligt igen :)

Karin Engen sa...

SV: Haha det var Falkenbergs stadslopp jag tipsade om där man får glass av svärfar efteråt ;)
Tack förresten, jag hoppas det stämmer att det kommer gå iaf ganska snabbt att komma tillbaka. Ha en bra dag. Kram!

Lina sa...

Jag är så imponerad av dig och alla andra supermorsor. Kul att du träningsbloggar, stort lycka till i Göteborg!