trailrunning

trailrunning

onsdag 4 maj 2011

Träningsabstinens


Nu har jag varit hemma tre dagar med sjukt barn (det stora barnet inte Inez, även om hon också är hemma så klart). Även om jag ändå inte planerat att träna förutom i måndags så gör innesittandet att det kryper i benen på mig. Jag vill ut. Springa. Snabbt eller långsamt. Långt eller kort, det spelar ingen roll bara jag får springa. Så känner jag alltid när jag tvingas till vila exempelvis vid sjukdom. Benkrypet botas bäst genom planering, så jag har knåpat lite på planering av såväl, sommarsemester som träning. Ett program inför Lidingö växer sig fram, sakta men säkert.

Mest av allt har jag dock planerat kring Inez namngivningsfest som vi ska ha på lördag. Det ska bli mys. Det blir bara den närmaste familjen och några få vänner, men det blir ändå full hus här hemma. Vi har skaffat likadana klänningar till Inez och Julia och en fin bok där alla kan skriva hälsningar som minne till lillan. H har skrivit en låt och Julia en dikt. Allt är så vackert att jag kommer att gråta floder.
I morgon ska J gå till skolan och jag ska på mamma bootcamp och dessutom klämma in lite vagnjogg. Efter det ska jag fika med några andra mammor och handla inför festen innan det är dags att hämta J i skolan. Fullt upp med andra ord. Precis som jag vill ha det.

Inez är förretsen 5 månader nu och väger nästan 8 kilo. Stora damen! Vi övar för fullt på det här med smakportioner och hon gillar konceptet även om hon fortfarande inte riktigt greppar vad hon ska göra med den där konstiga geggan vi stoppar in i hennes mun.

2 kommentarer:

Mia sa...

Vilken godbit ni har producerat :)

Och jag förstår precis den där krypande känslan. Bara att gilla läget och göra annat ibland.

Och du, jag hoppas verkligen att vi springer ihop snart igen. I vilket tempo som helst!

Ha det fint!

Miss Agda sa...

Alvar fattade inte heller under första månaden vad man skulle göra med maten. Men när jag gav honom vatten nästan mellan varje sked så visste han att han skulle svälja det och då slank ju också mat ner. Och jag vet inte när han egentligen började fatta grejen med mat, men nu äter han ganska stora portioner redan även om en av tre skedar hamnar utanför munnen och rinner över till haklappen eller får slevas in i munnen på nytt...