"vi kan väl vara vänner"

Jag vet det låter som en klyscha och det är det väl också, men den starkaste känslan jag haft sen i lördags är just "vi kan väl vara vänner". Mitt humör går upp och ner, men mest upp. Jag saknar våra samtal om kvällarna men jag saknar inte känslan jag hade de senaste veckorna. Känslan som sa att nåt inte var som det skulle. Känslan som låg som en klump i magen, känslan som skulle ha fått mig att må sämre och sämre. Jag tycker ju fortfarande så mycket om honom, till och med älskar (på samma sätt som jag älskar min familj och mina vänner, mitt jobb och för det mesta mitt liv) men det är ju inte en känsla som måste gå över. Det andra, de romantiska känslorna har nog aldrig infunnit sig hos mig heller, inte helt och fullt. Inte på riktigt. Antagligen för att jag inte vågade, för att jag kände det på mig. Klart att jag undrar varför han inte kunde bli kär i mig, men det är ju inget att göra nåt åt. Inget som egentligen förstör det vi hade, eller det vi kommer att ha. Igår pratade vi i telefon och det kändes bra. Helt naturligt faktiskt. Hoppas det kan fortsätta så. Inte varje dag som förut förstås, men då och då. När det händer nåt roligt. Eller tråkigt. Nåt man vill dela med nån som står en nära.

För det har hänt roliga saker i mitt liv. Jag har fått lägenhet i Göteborg!! Som om SGS visste att jag behövde muntras upp. Idag har jag skrivit på kontrakt och den 15:e juni flyttar jag. Det känns SÅ roligt och skönt. Göteborg nu kommer jag!! Äntligen. Har varit på väg i flera år, men det har kommit saker i mellan. Men nu, nu är det klappat och klart. Fattas bara ett jobb... men det löser sig. Det känner jag på mig.

Så jag vill sända ett tack till R. Du har varit en stor del i att jag tagit tag i detta livsavgörande beslut. Du har stöttat mig och trott på mig. Du har dessutom fått mig att växa som människa, att få en större tro på mig själv som vacker och värd att älska, även om du inte kan vara den som ger mig det. Du har lyssnat på all min bitterhet och visat att alla killar inte är likadana. Inget av det har försvunnit för att du var ärlig mot mig. Snarare tvärtom. Oavsett hur jag kommer att må de närmsat dagarna och veckorna så har jag inget ont att säga om dig, ingen bitterhet i hjärtat. Jag tycker om dig och det kommer jag nog alltid att göra. Jag vill att du ska vara lycklig och jag vet att du önskar mig detsamma.

Jag vill också rikta ett tack till alla mina vänner och min familj. Det är så mycket lättare när man har människor som er runt om kring sig. Älskar er!!

Usch vad blödigt detta blev, men det kan som sagt inte hjälpas. Jag ska inte låtsas att allt plötsligt är bra, men jag är på god väg. Visst har jag ett litet hål i mitt hjärta, men inget som inte kan lagas med lite kravlöst sex, goda vänner och stortadsshopping med mamma. I morgon flyger jag till New York. Det ska bli underbart!! Sen är det påsklov som gäller. Så livet går vidare, och det är mycket som ler mot mig just nu.

Kram på er mina vänner