Flum vs kunskap, eller?

Usch! måste göra något åt min stora avsky mot Jan Björklund. darrar av avsmak varje gång jag ser honom. Idag var han med i BOC på Svt för att diskutera flumskolan. Vilken flumskola undrar jag. Björklund är gammal militär och har mycket dålig koll på det område där han ska vara expert nämligen skolan. Hans fasta övertygelse är att barnen skulle nå målen om vi bara införde fler betygssteg, betyg redan i ettan och mer ordning och reda i skolan, gärna i form av militärdiciplin. Det han glömmer är att vi har med barn att göra, inte militärer. Barn som ska utveckla sin kreativitet, sin medmäsnklighet och sitt kritiska tänkande samtidigt som de inhämtar kunskap och utvecklas till vuxna människor. dessabarn behöver självklart krav från oss lärare, men minst lika mycket behöver de känna att vi tror på dem och bryr oss om dem. Det visar inte minst svt:s dokumentär 9A. Det handlar om relationspedagogik på hög nivå. Pedagogik som sätter relationen och förtroendet mellan lärare och elev högst därför att utan detta kan inte kunskap födas. Relationspedagogik frodas inte i en diciplinskola, däremot skapar goda relationer lugn och ro, ordning och reda.

Det vi ofta glömmer är att det ställs helt andra krav på elever nuförtiden. Ibland klagar man på att de kan så lite, men egentligen kan de så mycket mer än vi. De matas med kunskap mer eller mindre dygnet runt. Även om denna kunskap inte anses viktig av oss så tar den såklart ändå plats. Vi ska också komma ihåg att det krävs betydligt mer av en elev för att få G än det gjorde för att få en 2:a eller 3:a. Kanske inte mer utantillinlärda upprapade kunskaper, men däremot förståelse, reflektion och förmåga att koppla ihop olika ämnen och dessutom relatera det till sitt eget liv och den tid vi lever i. Dessutom måste alla klara skolan. Alla måste börja gymnasiet, så var det inte förr, man klarade sig ändå. Många av våra elevers föräldrar hade ettor och tvåor i betyg, men har klarat sig okej ändå, kanske till och med riktigt bra. Så är det ju inte riktigt för dagens ungdomar.

Jag haar inga lösningar eller svar. Jag vet bara att vi måste tro på våra elever och deras potential och sluta prata om hur dåliga de är hela tiden. Om vi alltid fick höra att vår generation var värdelös, skulle vi inte bli det tillslut då?